Jag stod där med mamma och tänkte högt "Tänk, att få en sån drömponny någon gång i livet!".

Ett par år senare stod jag utan ponny, och det var dags att leta ny. Det blev väldigt jobbigt, jag ville hitta den rätta men det kändes som att det aldrig gick framåt i sökandet, och jag var nära på att ge upp.

En eftermiddag stod jag hemma i min kusins kök. Frances som hon heter har länge tävlat hoppning för Edsbro och tävlar de högsta klasserna. Hon berättade att en jättefin ponny hon tränat tidigare nog skulle ut på annons, att han hette High Fly och var en jättefin isabellfärgad ponny.

Några dagar senare kom mamma in och väckte mig på morgonen. Hon berättade att ponnyn High Fly precis lagts ut på annons. Jag blev plötsligt klarvaken och kastade mig efter telefonen och in på hästannonserna och sökte. Direkt när jag såg annonsbilden visste jag att det var den ponny jag sett och fastnat för direkt.

Mamma ringde nästan direkt och bokade provridning. Ponnyn stod nära, I Åkersberga hos en tjej som heter Fredrika som tränat och tävlat honom senaste året. När vi efter att ha kört fel en gång äntligen kommit fram till gården gick vi in i stallet, där den finaste ponny jag någonsin sett stod! Han stod där och ville mysa hela tiden, så sjukt söt.

Första provridningen där gick bra, även fast det blåste som tusan. Vi bestämde oss för en andra provridning, fast innerst inne hade jag redan bestämt mig. Det här var ponnyn för mig! Andra provridningen tog vi med ponnyn hem till oss för att testa att hoppa lite på ett helt nytt ställe. Ponnyn hade haft hoppvila, och det märktes haha! Det var lite kaos, broms och svängning funkade inte speciellt bra så det såg nog mest ut som om vi körde racerbil, låg ned i kurvorna varv efter varv för att få stopp typ, hihi.

Ändå visste jag hela tiden, att vi skulle komma överens, vi var lika, jag kunde liksom nästan se mig själv i honom!

Den 22:a december 2011 klockan 13:30 hade vi fått tid på ATG i Täby för en besiktning. Efter en timmes problem med lastning fick vi tillslut lasta in en annan häst först, sedan in med ponnyn, ut med den andra hästen igen fort som ögat, och sedan upp med luckan. När vi ställde in ponnyn i en av vänteboxarna på kliniken började hjärtat bulta i 190! Jag visste att jag inte skulle klara av om ponnyn inte gick igenom. Jag ville så gärna, gärna ha honom. Hans dåvarande riktiga ägare Rebecca kom, och strax därefter ledde jag ut honom i boxen till veterinärerna som skulle avgöra om han skulle bli min eller inte.

En timme senare åkte vi därifrån, med min nya ponny i transporten bakom. Jag var så extremt lycklig, ville bara gråta! En så stor lättnad, oron som hängt över mig i flera veckor, ja månader, släppte.

High Fly gick igenom besiktningen utan anmärkning, och veterinärerna bara öste beröm över honom.

Idag har jag haft High Fly, eller Frippe som han kallas, i 113 dagar. (lite kul med tanke på att det e fredag den 13e idag haha).

Jag ångrar inte en sekund med honom, han är mitt allt.

Hans förra ägare Rebecca är jättesnäll och hjälper oss massor, känns verkligen jätteskönt att kunna få hjälp och råd av henne! Rebecca känner ju Frippe väldigt bra, hon hade honom i 6 år!

Annonsbilden. (hur kan man inte falla för honom redan där, hihi <3)

Världens finaste Frippe <3